Jag är en mycket social person. Jag gillar att vara med människor och att jag arbetarinom vården är inte en tillfällighet.  Innan jag blev arbetsterapeut hade jag yrket undersköterska.  I längden skulle jag inte stå ut med att jobba med  döda ting. Visst när det är mycket på jobbet och hemma kan jag känna att det vore skönt att få jobba tex i en park eller på en kyrkogård och göra fint och få känslan att när jag gjort detta är jag klar. Det jobb jag har får man inte den känslan.

Hur som helst en av de saker som är jobbigt och som jag kan i perioder känna sorg över är att jag inte har orken att vara lika social som tidigare.  Det tar för mycket kraft och energi av mig att bjuda hem folk. Jag gör det men inte lika ofta som tidigare och det blir inte lika storslaget. 

Eftersom det är så viktigt för mig att få umgås med mina vänner så planerar jag in det om det är möjligt så att jag vet att jag har en dag efteråt där jag tillåts ta det lugnare och ta hand om mig lite extra.  Mitt sociala umgänge har minskat. Jag har bestämt mig för att hålla kontakten med de som verkligen betyder mycket för mig och de jag har kvar är också de som förstår min resa eller som har /går igenom den själv.

Arbetsveckan som varit har bjudit på mycket. Jag planerade inte in mycket för jag kände att det var en vecka då orken inte riktigt fanns där. Men verkligheten bjöd på annat. Så kan det vara.  Då därför är det en lördag idag då jag går i morgonrock extra länge och inte riktigt kommit igång :).